Här kan ni läsa om några av våra gamla och nuvarande studenter. Eller rättare sagt; om varför just vi valt just den här utbildningen. Förhoppningsvis hjälper det dig reda ut dina frågetecken kring valet eller ger dig den där motivationen du sökt. Kanske kan vi få dig att känna dig säkrare på att det här är rätt för dig också.
Vilka är egentligen vi som brinner för brand och varför? Hur har vår resa sett ut? Häng med får ni uppleva själva!
Möt våra vänner
Anton Johansson
När det var dags för mig att välja gymnasium tänkte jag ”Okej, nu måste jag välja SMART, vad vill jag göra med mitt liv?”. Jag trodde verkligen att det valet skulle bli avgörande för vad jag skulle jobba med senare i livet. Glöm det, det spelar ingen som helst roll vad ni har läst på gymnasiet, det finns lösningar på alla problem.
Idrottsälskande som jag är valde jag Idrottsprogrammet och hade tre sjukt roliga år där jag fick hålla på med det jag tyckte om, jag visste ju inte vad jag ville bli sen(?!) herregud vem vet det ens när man väljer gymnasium.
När jag sedan var klar med gymnasiet började jag jobba, jobba och jobba! Helt såld på det faktum att man tjänade pengar, helt plötsligt tog jag alla jobben jag kunde få. Men jag märkte att jag blev aldrig nöjd, efter 6 månader var jag redan trött på mina jobb så jag bytte om och om igen i 2 år då jag insåg att jag måste plugga för att syssla med något jag tycker är kul!
Nästa problem, vad tycker jag är kul? Rätt snabbt insåg jag att allt jag var intresserad av krävde att jag hade gått natur på gymnasiet, var de kört då? Nej mina vänner, den magiska lösningen heter TEKNISKT BASÅR, 1 år sen kan du söka vilken ingenjörsutbildning du vill och det spelar ingen som helst roll på vilken skola du läser den på!
När jag hade hittat den lösningen var nästa fråga, men sen då? Av en ren slump hittade jag faktiskt Brandingenjör, jag läste på och läste på om utbildningen och blev 99 % säker på att detta är klockrent för mig! Den sista procenten avgjordes av att det visade sig att en gammal granne till mig var Brandingenjör, så jag plockade upp luren och slog en signal och frågade om jag inte kunde följa med honom på jobbet i någon dag och efter det besöket avgjordes saken, jag ska bli BRANDINGENJÖR.
4 år efter jag påbörjade mitt tekniska basår sitter jag här (på mitt jobb som brandingenjör) och skriver denna texten om hur jag valde att bli brandingenjör och jag kan säga det, jag har inte ångrat mitt beslut en enda gång!
På samma sätt som min granne hjälpte mig att bestämma mig så hjälper självklart jag till om ni har några frågor om utbildningen, arbetslivet etc. Släng iväg ett mail till anton.johansson92(a)hotmail.com om ni undrar över något!
Och annars så finns vår fantastiska studentförening BRINN där man kan läsa om utbildningen och vad vi kan tänkas hitta på norr i landet på www.brinn.se och har ni frågor så kan ni alltid kontakta ordforande(a)brinn.se om ni har frågor eller vill komma på besök till skolan!
Jag hoppas denna texten har varit till hjälp och önskar er lycka till med ert val!
Hampus Korpinen
NHL-proffs, arkitekt, gymnasielärare, mattelärare, psykolog, historieforskare, kanske gymnasielärare vore något ändå? Har vi inte alla varit där? Kanske inte samma resa mellan vad man kanske vill göra/bli, men i alla fall något liknande. Sen kom ju den där dagen, för mig var det nog slutet på gymnasiet? Det är som att hela världen förväntar sig att man ska veta. 18 år gammal. Ja vad vet man egentligen? Vad vet man om sig själv?
Jag visste följande två saker, om mig då. Jag ville jobba med människor, och jag är en jäkel på naturkunskap (främst matte om nu det räknas in där). Jag har gjort det innan, jobbat med människor alltså och jag gillar den där känslan av att vara till hjälp för andra, den gör mig glad.
Så dagen kom, den dagen jag nämnde innan, dagen då världen frågar. Och vad gör man? Google må ha många svar men det kändes inte som att google var rätt forum för att vägleda mig i livet. Även om den kanske klarade mig igenom gymnasiet. Aja, men jag funderade. Det var de jag gjorde. Går det kanske att hitta ett jobb som kombinerar dessa två saker, alltså matematik och människor, typ att räkna på människor. Kanske inte alltid räkna men jobba med att försöka förstå hur människor beter sig? Och få in lite häftig naturkunskap på det, och gärna något praktiskt också, ja det vill jag också ha. Och jag vill gärna vara attraktiv i arbetsmarknaden efter att spenderat så många år i skolan. Fem år??? Nej, 3 års studier får nog räcka, 4 år max. Och min utbildning ska vara bred. Jag ska kunna ha frihet att kunna förkovra mig i ett öppet hav av kunskap, kunna jobba på spännande ställen med spännande saker. Där har vi det! En sista sak bara, det vore gött om min utbildning kunde göra gott för andra. Typ att jag med min utbildning har nytta av den inte bara i arbetslivet utan även till vardags. Där har vi det. Var hittar jag en sån utbildning nu då?
Om ni har frågor och funderingar kring utbildningen så finns alltid BRINN:s medlemmar tillgängliga för er, skicka bara iväg ett mejl till någon av dem så hjälper till dem till så gott de kan, typ ordforande@brinn.se. Ni kan även höra av er till mig om ni sitter och lurar på något så ska jag svara efter bästa förmåga. Ni når mig på hampus.korpinen@hotmail.se.
Lycka till i ert val!
.
Lena Håkansson
Varför har jag valt att studera till Brandingenjör?
Mitt namn är Lena och jag går i årskurs tre på Brandingenjörsprogrammet här på LTU. Efter att ha bott i Åre under fem års tid och jobbat extra som deltidsbrandman parallellt med att sälja illaluktande ostar och sega skinkor i delikatessen på ICA, insåg jag att mitt hjärta slog lite mer för brandmannayrket.
Jag gillar Norrland och närheten till friluftslivet, så Luleå var ett givet val! Som brandingenjör ser jag fram emot att kunna kombinera förebyggande arbete med ett operativt. Valmöjligheterna är oändliga: räddningstjänst och konsult är bara två exempel. Det finns plats att utvecklas och växa inom så många fler områden än vad man tror!
Rebecca Hedberg
Jag har varit i startgroparna ganska länge känns det som, vägen fram har varit allt utom spikrak för mig. Jag tog studenten 2009 från en skola i Lund. I Lund tog man studenten och sedan pluggade man på universitet. Jag upplevde att något annat inte kom på tal – åtminstone var det så i mina kretsar. Vad skulle man göra om man inte pluggade?
En dålig matteupplevelse gjorde att jag gick in på LU’s hemsida och filtrerade bort samtliga tekniska utbildningar. Jag var helt övertygad om att jag var för dum för att någonsin klara en sådan. Trots att jag läst naturvetenskaplig linje. När jag även sållat bort alla rena samhällsorienterade utbildningar så fanns de tvärvetenskapliga kvar. Strategisk kommunikation – digitala verktyg lät spännande så det blev det, och jag behövde inte läsa någon matte! För att göra en lång historia kort så spenderade jag ett halvår på den utbildningen för att sedan gå vidare och spendera ett år på Medie- och Kommunikationsprogrammet i Jönköping.
Men när man inte gör det man egentligen vill för att man är rädd brukar det komma ikapp en.
Där någonstans fick jag jobb som värd på Malmö Arena åt G4S som hade säkerhetsansvaret och där började jag inse hur fel jag hamnat. Att bidra till andras trygghet var ju det jag ville. Snart insåg jag att det yrke som mest verkade kunna ge mig den känslan var det som brandingenjör.
För att göra det jag kände var meningsfullt behövde jag läsa en teknisk utbildning och rent av bli en ingenjör. Men – det gör ju bara “matte-smarta” människor?!
Nej – jag gör det också! Den som vill och lägger ner tiden gör det!
Mina studier har stundtals verkat vara det eviga hindret för allt. Den eviga studenten Rebecca som aldrig kommer få barn för att hon bara pluggar och aldrig blir något. Jag och maken har pratat barn sedan ganska tidigt i vårt förhållande. Det kommer alltid finnas någonting som gör att det vore klokt att vänta med att skaffa barn. Jag började rent av se fördelar med att skaffa barn medan jag pluggade.
Jag har brottats mycket med känslan av att det var olämpligt. Man ska ha jobb och vara färdigpluggad innan man skaffar barn. Det är det sunda, förnuftiga, smidiga. Men ett sunt, förnuftigt, smidigt och enkelt liv intresserar mig inte. Det är det jag har fått inse – det är en av anledningarna till mitt val av utbildning. Mitt liv får gärna vara utmanande och prövande – så länge det är fullständigt. Nu är jag mamma och börjar äntligen se ett slut på det eviga pluggandet. Allt går!